Stack iväg på en liten sväng runtom landet i onsdags. Kom tillbaks i morse för att mötas av att datorn som vi använder som kontorsstereo har dött. Tack för lång och trogen tjänst… Och nu då? Nu måste vi hitta en ny lösning, för det är kusligt tyst på kontoret just nu! Specielt som Cornelia inte är kvar heller. Räddningen kan förvisso vara om Bozo kommer in och gastar här i morgon. Så länge det inte bara är Håkan som sitter och i tid och otid hasplar ur sig "du vet vad som gäller, eller?". Helt tveklöst önskar Håkan i smyg att han var Eye'n I, men han landar rätt långt ifrån, trots idoga försök.

I lördags vred jag upp peppen inför sommaren med ett par snäpp när jag var på Cirkus och såg Thåström. Det var, med blygsamma ord, fantastiskt. Det var energi och ett engagemang som jag till viss del saknat de senaste gångerna jag sett honom. Stor variation på låtarna, hela tre stycken från den första, självbetitlade, solodebuten som jag håller som favorit. Jag kände mig helt överkörd när jag gick där ifrån, med rysningar längs ryggraden. Det känns skönt att redan nu veta att jag kommer se honom åtminstone en gång till i år.

Dags att ta ner nyhetsflödet på bloggen till en extremt jordnära nivå en stund. 

Data-Micke kom förbi skrivbordet igår och meddelade att en lap top är på g. Sitter sen jag påbörjade min praktik vid en stationär dator men nu är den tiden äntligen förbi och det känns på ett barnsligt sätt sjukt befriande. Visst, det är ett grymt stort lyxproblem, men att inte kunna bära med sig datorn är fan rätt meckigt. 

Dessutom får jag nu äntligen massa skrivbordsplats över till annat viktigt, se bara vilken ordning och reda som råder på Håkans skrivbord.

Ja, det är Bokar-Janne som den skarpsynte ser posera i clownhatt och Pippi-flätor. 

Fengshui – festivalkontorstyle….